mildamakter

Just nu sitter jag i ett stort hus på ön Styrsö utanför Göteborg. SM har nyss avslutats och det har varit otroligt kul. Resan med simmarna till Halmstad avslutades med detta; ett besök till en kär gammal dagiskompis med familj. Minna i egen hög person för att vara exakt ;)

Vi har prata lite dagisminnen, de är faktiskt roliga, för vi var tämligen knäppa. Även om jag va den fegare av oss. Tillsammans upplevde vi fantastiska äventyr;
-silverfisk-fiske i Minnas badkar med en liten håv
-Minnas trollerimamma
-flygturer från gungorna på gården (som för visso slutade med en stukad arm)
-Minnas fimprökande och stenätande (här pratar vi inte om grus, utan om ordentlga stenar. hon ville se om de gick ner och det gjorde dem... say no more...)
-hårtvättande i toaletten
-takbestigning på dagisets växtspaljeér, helt klart emot reglerna
-klädbyten
-inslagning av böcker med nio lager papper, för att genast öppna paketen igen. Den leken fick ett snabbt slut då fröknarna inte gillade att vi slösade med pappret.
DESSUTOM, så har vi haft många fina konversationer. En av många handlade om kärlek:

Matilda och Minna sitter i godan ro på dagisets grind och väntar på att bli hämtade av mamma eller pappa. De sitter och filosoferar som små barn gärna gör och plötsligt frågar Matilda vem Minna är kär i. Minna har inte något bra svar på den frågan så hon frågar Matilda samma sak i stället. Matilda svarar att hon är kär i en kille som bor i samma hus som hon själv. Men Minna undrar en till sak;
-Men Matilda, vad är kär?
-Jo, säger Matilda, det är när man tycker om någon väldigt mycket.
-Jaha, svarar Minna, men då är ju jag kär i dig Matilda!!
-Nej Minna, man kan inte vara kär i sin kompis, säger Matilda.
Men Minna är inte nöjd med det svaret, så när hon kommer hem till mamma Bitte berättar hon precis vad som hade sagts, vilket gör Bitte lite villrådig. Det är trots allt ett ganska komplicerat ämne för en treåring. Till slut frågar Minna i alla fall om Matilda verkligen kan bestämma över Minna om vem hon får vara kär i. Då svarar mamma Bitte att det kan hon faktiskt inte göra.
-Bra, svarar Minna, så är jag kär i henne i alla fall! 

Idag träffade jag Alice. Det var ett tag sedan nu, och massor har hänt. Både jag och hon hade berättelser från våra liv att berätta, båda lika fängslande. En nyhet var att hon införskaffat nya shorts och en silvrig glittertopp. WOW WOW sa jag och strax därpå bestämde vi att det var tid för lite indiskt. Indian garden var målet och vår resa till middagen började med att vi gick ned på fel gata, men den lilla extra promenaden ökade bara aptiten och DET gjorde inget kan jag lova(!).
Väl inne på restauranten fick vi snart sällskap av nån okänding. Ganska snart gjorde han klart för oss att han hörde allt vi sade och antydde att det inte var någon mening med att sitta bredvid utan att få vara med i samtalet, så helt plötsligt hade vi en middagskompis. Två kul saker var:
1. Han trodde båda två var över 20 och att jag simmade på heltid, proffsionellt liksom :P
2. Samtalets slut, vilket bestod av att han skakade hand med oss båda då Alice börjar följande "avslutningsdialog":
A: Du, förresten, vad heter du?
-: Ähm, Daniel.
A: Aha! Hej Daniel och hejdå Daniel!

Det var lite kul om man så säger ;) På vår hemväg överrumplades vi av en annan väldigt glad typ. Han tyckte alice hade "Oooh, vilka vackra ben"  och meddelade att han  sett en underbar pjäs. Tjeckow tror jag han försökte säga.  Han bad oss titta på den vackra solen och pekade  på ett stort hus  :S

Imorrn ska Alice resa och jag ska träna så nu måste jag nog börja tänka på min hemresa!

Hmmm, två saker:
1. Jag har lite lust att skriva något, men vet inte vad
2. Varför är det otroligt vanligt med engelska rubriker till svenska blogginlägg?

Svar till 1:an: Nu har jag något att skriva om! YES!!!
Syftet med att skriva på engelska borde ju vara att öka tillgängligheten till andra bloggare världen över. Men då man bara skriver rubriken på engelska är det ju bara det personen i fråga förstår resten av texten, själva kärnan liksom, blir som en stor gåta, så jag förstår inte riktigt grejen. Men det gör inget!

Förut jobbade min moster på en båt (GRATTIS GUNNEL BTW!!) och i baren hade hon en superdupercool 20-lapp som var vikt som en skjorta. Idag var dagen i mitt liv då jag kom över en beskrivning om hur man gör! Lyckan var gjorde och med Niklas hjälp blev min första 20-lapps-skjorta-med-gås-hals-slips såhär:

Efter en MYCKET lyxig middag beslöt jag och Amanda oss för att hälsa på min kära vän Emma. Hon bor i stort sett ett stenkast (en sten kastad av en väldigt stark kastarm) ifrån mig. Sagt och gjort; vi begav oss dit och på vägen såg vi några alldeles för tama rådjur och pratade med en hundtant som hävdade att uppfostran är det viktigaste... hon syftade på sina hundar...

Hos Emma satt vi och flummade och pratade om vikten att ha en intellektuell boksamling i sin bokhylla... noooooooooot! Julias Höst är minst lika cool som Kafka.