mildamakter

Om tretton dagar är det beräknat att en bebis ska komma ut. Tretton dagar och sen är förändringen total. Att tycka att ett jobb känns ovant blir plötsligt ganska oväsentligt. 
I och för sig har ju alla olika preferenser - den mitt emot på tunnelbanan upplever nog inte morgonresan till jobbet på samma sätt som den vid sidan av.   

Det är sommar, men det känns inte som sommar. Man går upp 04.30, äter frukost, tar t-banan till butiken under jord var man tillbringar förmiddagen. Klockan elva är det  dags att åka hem. Då är det mat som gäller, sen sova. Trött precis hela tiden, så man sover en stund. Sen kanske det är dags att göra någonting, men OJSAN, då är dagen nästan slut.

Jobbet är ganska kul, man vänjer sig väl med tiden. Men det är helt klart trist att ha lägenheten för sig själv.  

Nej, det känns verkligen inte som sommar.